Gammal Fäbopsalm

Det är ro, jag ber om här vid dagens slut
och frid i det som är
Jag kan se och känna dom som fanns förut
som levde här

Och nu står jag tacksam i min solnedgång
nu känner jag mig nöjd!
Det vi gjort på jorden blir en egen sång
som går mot himlens höjd

Se solen sjunker bortom mörka berg
som finns där, som dom alltid gjort
i en eldröd våg liksom av livets färg
när livet, just är stort
Och det stora finns i varje stänk av ljus
som tröst i vindens sus...

Så låt mig tro!
Att långt därborta får vi ro!

Det är ro, jag ber om här vid dagens slut
och frid i det som är.
Det som kommer, skall jag också se tillslut.
Så låt mig leva här!

Ge mig frid i det som är.
Ge mig frid i det som är.



Denna oerhört vackra psalm hade jag på mitt bröllop, men då instumental. Spelad av en kyrkoorgel.  Visste inte att det fanns en text utan den hittade jag på nätet idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0