Förvirrad!!
Livet är så oerhört konstigt. Ena stunden mår man bra och svävar på små rosa moln för att nästa må så dåligt att man inte vill leva längre.
Problemet är nog i många fall att man har för höga krav på sig själv. Tror att man måste vara supermorsa och snygg, vacker och smal för att duga. Om man dessutom har en massa skelett i garderoben gör ju inte det saken bättre.
Hur gör man för att plocka upp spillrorna av en människa som har gått sönder????
Jag vet iallafall att jag är bra på att lyssna och mina vänner får gärna väta ner min axel med sina tårar. Jag finns alltid där för mina vänner oavsett hur de har behandlat mig tidigare. Inser ju att det kanske inte alltid var med avsikt och att man inte alltid är så rationell när man mår dåligt.
Jag har själv varit där och jag var då inte så trevlig att umgås med vid de tillfällena.
Har man hur många chanser som helst i livet????
Kan man leva om sitt liv om man vill??
Jag har då inga svar på frågorna man jag vet att jag i stort sett alltid kan förlåta en annan människa och att bli förlåten är som balsam för själen.
Har haft en jobbig natt då sonen inte kunnat sova. Somnade själv vid 2 i natt, svårt att gå och lägga sig när det är så ljust ute.
Tur att det är fint väder och solsken annars vet jag inte om jag hade orkat med den här dagen.
Men jag måste eftersom andra mår sämre än jag.
Nu får det vara nog för idag!
Tjing!!
