Fåfänga

Är inte något man är stolt över iallafall inte jag. 

Har funderat över om det är så att ju snyggare och smalare man blir ju mer fåfäng blir man?? Var och styrketränade och körde Crosstrainer igår. Efteråt bastade jag och solade lite solarie. SKÖNT!!!

Om man "alltid" varit överviktig i sitt vuxna liv och varit missnöjd med sin kropp. Kan det stiga en åt huvudet och man blir helt knäpp när man börjar bli normalviktig? Jag hade ett BMI på 33 när jag började min viktresa och idag har jag lyckats komma ner på ett BMI på 27. Man är normalviktig mellan BMI 20-25. 

De flesta som jag pratar med tycker att jag inte behöver gå ner mer i vikt nu. Men jag själv tycker att jag behöver gå ner några kilo till. Säger de så för att de är vana vid att jag är mullig?? Jag skulle vilja ha ett BMI under 25 och det innebär att jag behöver gå ner några kilo till. Men tänk om jag när jag kommer dit fortfarande inte är nöjd?! 

Jag önskar att jag har så mycket insikt att jag inte går ner för mycket så att jag bli för smal. Man vill ju se frisk ut och inte så smal att man är benig. 

Svårt att veta när det är nog. 

Jag tror att det ordnar sig trots allt!

Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0